Jag längtar tills vi kan flytta in i vårt hem, men jag vet att det är långt kvar, hela 9 månader kvar. Livet är mer än bara ett krigsområde, livet är en ständig kamp om överlevnad, strävan och väntan. Jag (vi) har fått ta oss igenom otroliga krigsmarker, vi har kämpat oss blodigt och när vi äntligen fått en liten glimt av lycka, tur och frid, måste vi vänta, vänta ännu mer, den eviga väntan.

Men tills vidare måste vi hitta en lägenhet att bo i fram till mars och vi flyttar gärna imorgon men som vi vet är det inte det lättaste, att hitta ett hem. Vi har ett som sista handsval, en 2:a som sambons kusin hyr ut i andra hand. Den är jätte fin, nyrenoverad och allt. Hyran ligger på 6000 kr och ligger i Märsta. Märsta är ganska så långt som ni förstår, för oss båda til jobbet. Men för mig spelar det ingen roll jag åker kommunalt och kan offra mig. Men sambon måste åka bil till jobbet då han börjar väldigt tidigt ibland och slutar väldigt sent andra dagar. Detta skulle innebära otroligt höga bensin kostnader för oss. Och alla vet att bensinpriset inte lär sjunka om inte höjas mer. Men vi är henne evigt tacksamma för att hon i alla fall kan ge oss ett tak över huvudet i värsta fall.

Som vi alltid brukar säga, "om det inte är det ena, så är det alltid det andra". Det är tyvärr så det går till hos oss, omedvetet och oväntat. Men vi tycks aldrig ge upp, det är alltid något som pushar oss framåt, i hopp om bättre tider, i hopp om att livet inte är så mörkt och värdelöst som den varit många gånger för oss. Jag vet att jag har hoppet inom mig, men jag har bara slutat hoppas helt enkelt.

Men de t finns något som ingen kan ta ifrån mig, varken livets mörkaste grund eller världens ondaste ting och det är att drömma. Jag kan drömma, jag kan alltid drömma mig bort, fly från orättvisan och in i min värld, världen där allt fungerar i harmoni, där lyckan är vår lag och kärleken vår guide. Det tror jag på, en sådan värld, någonstans, därute där smärta och sorg är en myt.

Jag drömmer, jag drömmer om en bättre värld..

Dela på Twitter

Kommentera

Senaste tiden har det hänt ett och annat inom bloggvärlden, det är inte längre ett säkert ställe längre och betydelsen av bloggandet har försvunnit ut i det djupa havet. Alla har olika åsikter om HUR en blogg ska se ut och vad för BLOGGANDE den ska INNEHÅLLA. Men det har även kommit till att bli ett mobbnings-sälle. (Boje, gumman absolut inget illa menat mot dig)

Starka ord och uttalande har kommit ut till flera bloggar (Blondinbella, Stina Lee, Lily mm), i och försig kanske de större bloggar som folk faktiskt väljer att kranka på, på ett eller annat sätt. Om det inte är för ens åsikter, så är det för hur "smal" man är eller just om vad man bloggar. Kanske är det så att man känner en viss "avundsjuka" till dessa större bloggar och ser det som att tack vara deras läsare tjänar de pengar på det och har därför rätt som läsare att uttrycka sig. Jag vet inte hur dessa människor tänker.

Sedan är det de som vackert uttalar sig i andra bloggar om vad de är trötta på att läsa (ännu en gång Boje, syftar inte på dig) de utalar sig högt och tydligt att en blogg blivit tråkig, att man får sluta upp med det ena och det andra för att annars försvinner denne som läsare. Vad exakt ger de rätten att avgöra vad man skriver i SIN blogg? Har man inte altid det som "Gud" gav oss? Den fria viljan? Man väljer själv att skriva det man vill i sin blogg likväl som den som läser väljer att läsa det som intresserar en. Jag läser tydligen över 30 bloggar dagligen och jag intresserar mig inte i allt de skriver, men jag väljer att INTE läsa det jag finner tråkigt, och läser istället det jag gillar. As simpel as that!

För mig har bloggen alltid varit något personligt, man bloggar det man känner för att skriva om och många bloggar för sin egen skull. Jag bloggar för min egen skull och jag glädjs otroligt mycket över att andra faktisk VÄLJER att läsa min blogg och VÄLJER att läsa de finner intressant. Enligt min omröstning är det många som gillar att läsa om min vardag. Då läser det helt enklet det, för att det intresserar de. Och det uppskattar jag verkligen, sådana läsare som väljer att läsa det som intresserar de och samtidigt respekterar att det är ens blogg och man själv väljer att skriva det man vill.

Det finns miljarder om inte en biljon sidor på nätet och du väljer väl inte att läsa alla de sidor?

Jag tycker att vi i bloggvärden likt världen utanför den ska sluta tranka ned på människor, sluta utala sig negativt, nedlåtande och helt enkelt mobbande. Det accepteras inte utanför i vår värld, varför ska det då accepteras i bloggvärlden. Du går väl inte fram till en person du inte känner och frågar den varför den valt att ha på sig den tröjan och att du tycker den är tråkig. Ellerhur? Varför är det då okej att göra det här?

Bloggen är något privat, något helt eget som man själv VALT att dela med sig till andra, respektera varandra och VÄLJ att läsa det som intresserar dig, men VÄLJ även bort de negativa kommentarerna, de gör ingen någon nytta.

Håller ni med?

Dela på Twitter

Kommentera