30 dagars utmaning

Fråga:  Någon som fascinerar dig och varför.

Svar: Med risk över att låta klyschig säger jag min morfar. Min morfar är inte längre kvar med oss dödliga på jorden, han gick bort för 5 år sedan. Men min morfar är en person som jag alltid fascinerats över och alltid kommer att göra. Jag beundrar verkligen honom och den han var. För att göra en lång historia kort.

Min morfar föddes 1930 i Ryssland och levde i S:t Petersburg under S:t Petersburg blockaden/belägringen som varade i 900 dagar ( Sep 1941 – Jan 1944) under andra världskriget. Det han berättat, hur han levde under de 3 åren är fasansfullt och att han överlevt, ett mirakel. 1943 lyckades han och hans mor (min gammelfarmor) fly från S:t Petersburg till en nära belägen stad. Så fort de lyckades ta sig till ett sjukhus, hamnade morfar i en 3 månaders koma. När han vaknade upp fick han reda på att hans mor inte överlevt (svält, kyla osv). Där var han 13-14 år gammal, ensam och mitt i krigszonen. Morfar kom in i marinkåren och krigade för sitt land enda in mot slutet. Många gånger hade hans fartyg gått i grund och han har alltid lyckats vara den enda (eller en av de få) överlevande. Morfar började röka och dricka redan vid 14 års ålder och gjorde det i många år. Sedan träffade han min mormor och bildade familj. Slogs fortfarande mycket med alkoholproblem och rökte livet ut (filterfria ryska cigaretter). Mormor lämnade oss hastigt 1998, trots att alla trodde att morfar var den som först skulle gå, han med sina alkohol problem, rökning och andra mindre hälsoproblem. Men morfar levde i många år till. Han var på besök hos oss i Sverige under många år och blev ung på nytt. Han blev även under mormors sista dagar belönad av Putin med medalj för hans insats i kriget. Han var än av de få veteranerna som fortfarande var vid liv. 2006 lämnade morfar oss, 76 år gammal. Han levde långt över ryska mäns livslängd och med tanke på hans drickande, rökande och livsstil är det verkligen makalöst. Jag skulle kunna skriva en bok om honom och det liv han levde.

Jag har skrivit om morfar och hans liv i många skolarbeten och har alltid fascinerats över den mannen han var. Jag är glad att jag fick chansen att lära känna honom, att ha fått höra hans berättelser men framför allt, att jag är hans barnbarn. Jag tänker ofta på honom när livet känns omöjligt och påminns snabbt om att allt är möjligt.

Saknar & älskar dig morfar!

Morgondagens fråga: Vilken typ av person attraherar dig.