
Jag hade spelat in en video för att berätta allt om gårdagen men båda min webcame och Youtube strulade så videon vart fullkomlig värdelös, så där rök 10 minuter. Men jag ska fatta mig kort om kvällen igår och vad som hände. Ni som följer mig på Twitter vet det redan.
Igår var julfesten på jobbet som ni vet, vi var i World Trade Center. Vi kom dit 18:30, minglade, hade det super trevligt, sen fick vi gå till salen där vi skulle äta, det stod runda bord och på väg in fick vi ta en nummerlapp från en skål med en siffra på och det skulle då vara det bordsnummer man skulle sitta vid. Jätte skoj. Jag hamnade vid ett bord med några jag kände, några jag kände till och några helt okända personer för mig inom företaget, men gud vilket härligt gäng. Vi fick otroligt goda förrätter att välja mellan och under tiden var det en representant på scenen som pratade och berättade om kvällens agenda. Hon nämnde att ikväll skulle Colleague of The Year utses.
Strax efter förrätten var det dags. Hon berättade att de 12 nominerade skulle få komma upp på scen och sedan skulle man presentera vem som vart Colleague of The Year. Jag vart fullkomligt ovetandes om att jag var nominerad förrän mitt namn plötsligt ropades upp. Helt chock och panik gick jag upp på scenen med 11 andra nominerade från alla olika delar av företaget. Där stod jag på scen i glädje och chock. Sedan läser hon upp nomineringarna för den utvalda medarbetaren. Hon läser på svenska men med dans brytning och jag förstår inte riktigt. Det enda jag hör är: And the Colleague of The Year 2010 is…..Alisa Gonzalez Andreeva.
Paff, händerna flög upp på ansiktet, jag var i chock, jag skrek till bakom händerna, tårarna rann, kollegorna på scenen kramade om mig, grattade mig och jag förstod ingenting. Jag var i en dimma. Jag får en enorm bukett blommor och en massiv plakat och på den står det: Colleague of The Year 2010 (företagets namn, datum, signerat av och mitt namn) Traveller’s Cheque of 15 000 swedish kronor. Men resechecken är långt ifrån det fantastiska. Alla i publiken (över 100 personer) jublar och säger: Tal, tal, tal. Jag får micken och resten är ganska dimmigt för mig kan jag lova men jag har fått höra att jag höll ett fantastiskt tal som var otroligt rörande och bra. Folk trodde inte riktigt att jag inte visste något, för det gjorde jag verkligen inte. Jag hade ingens om helst aning.
Resten av kvällen spenderades i glädje tårar, kramar, kärlek, god mat, makalös stämning, fantastisk sällskap och massa massa dans. Jag gick hem 00:00 med ett leende på läpparna som aldrig förr. Vilken känsla. Vilken makalös känsla. Att jag blivit utvald till Årets Medarbetare känns helt sjukt. Jag kan verkligen inte smällt det. Att jag blivit nominerad från alla andra avdelningar på företaget, att folk som jag inte känner till, känner till mig och mitt arbete är verkligen ovärderligt. Jag är så tacksam, så glad, så rörd och så fullkomligt lyckligt lottad. Jag har världens bästa arbetsplats, världens bästa kollegor och att komma till jobbet varje dag är sann lycka. Jag är alla de evigt tacksam. Ja, jag skulle kunna skriva en novell om hur jag känner mig. Att lilla jag, av alla över 200 anställda på företaget vart utvald av alla de som frivilligt nominerade mig, som frivilligt tänkte på mig och skrev mitt namn. Det är makalöst. Den känslan. Wow.
Jag har vunnit en grammy, en golden globe, en moon man, en ja, you name it. Känslan är obeskrivlig. Tack. Tusen tack. Jag kommer att leva på detta för resten av livet. Den fina checken kommer att hängas upp i vardagsrummet.