Igår skrev jag på Instagram & Facebook:

"Jag blir verkligen genuint ledsen/arg över när folk viftar bort RS: "Ja, men för barn i denna ålder är det som en vanlig förkylning." 😫 Jag vet att mycket är kopplat till okunskap kring för tidigt födda barn, infektionskänslighet & astma. Men snälla rara, gör inga förutfattade meningar, för du har till 99% ingen aning om vilka förutsättningar mitt barn har inför RS viruset. Jag är tacksam att vi inte behöver bli inlagda eller sondmata honom (än i alla fall) Men han är inne på sjukdag 8 (9 imorgon) med feber, en hemsk hosta, slem upp till öronen, svår andning, äter minimalt, får inhalera flera gånger om dagen, sover knappt pga den besvärliga hostan & tappar vikt på sin redan lilla kropp. Det gör så ont, enda in i själen att se honom så dålig, så länge. Jag skulle kunna & kommer att tjata öronen av folk att alla barn inte har samma förutsättningar för att klara av förkylningar, virus & influenser. Tjata öronen av hur jädrans viktigt det är att inte skicka iväg sitt sjuka barn till förskolan för tidigt. Ska man vänta 24, 48 eller 72 timmar av symptoms frihet, ja men snälla rara GÖR DET för allas bästa, inte bara ert barns bästa men för alla andra barn & speciellt för de som blir hårt drabbade. Tänk om ALLA kunde tänka på det, TÄNK!? Skriver med gråten i halsen & hjärtat i tusen bitar! 💔"

Detta vill jag givetvis dela med mig av här med. Reaktionerna jag fick var många, stödjande och förstående & det värmer & ger hopp. Jag vet att det är många som faktiskt tänker som vi tänker, men jag vet att det samtidigt finns desto fler som inte gör det, både av okunskap och för att de själva inte är i vår (och andra med infektionskänsliga, för tidigt födda barn eller med astma eller andra svårigheter) båt och inte riktigt kan relatera eller förstå. Men jag vill tro att det hela är väldigt enkelt. De älskar sina barn, vill se de friska glada & hela, precis som vi gör & det är det enda som SKA betyda något & det får man förstå & respektera. Är du inte i en persons skor, döm inte, anta inte & förminska definitivt inte det, för du upplever inte det de upplever.

Jag har tidigare skrivit om detta med smittor, inte ta barn för tidigt tillbaka till förskolan, ni kan läsa det HÄR. Inget har ändrats sedan jag skrev det inlägget, om inte bara förstärkt min vilja att fortsätta informera och "utbilda" i hur olika förutsättningarna för varje individuell barn & familj är, när ett virus är på språng. Det var fler som delade med sig av att deras barn som blivit smittade med RS, både känsliga barn men även barn som annars har stark immunförsvar, att de blev riktigt hårt påverkade. Detta visar ännu en gång att inte alla barn har samma förutsättningar, vissa har det lite mildare medans för andra kan livet sig självt vara i fara.

Jag vill ännu en gång be er som läser detta, tänka på 2 simpla saker för allas bästa:

1. Som med allt annat, låt oss inte döma/förminska en förälders oro eller en sjukdoms påverkan. Vi kan inte, för något i världen veta hur denne förälder eller barn har det, vi har ingen aning om vad de går igenom & hur de upplever det. Det kanske är fullt normalt/naturligt för dig och "a walk in the park" men för andra kan det inte vara det, av flertal anledningar, som de ännu en gång inte ska behöva förklara eller slåss för. Alla har sin rätt att uppleva något på sitt sätt, oroa sig på sitt sätt osv. Förminska inte, det underlättar verkligen inte för den som har det tufft, oavsett hur "lätt" det kan vara för dig i liknande läge.

2. Respektera. Ännu en gång, respektera & följ de riktlinjer som finns för smittor, ska ett bara vara hemma symptomfri i 24, 48 eller 72 timmar, snälla, rara gör det. Inte bara för ditt barns bästa som får vila upp sig ordentligt från en smitta, men även för andras skull, andra barnen, speciellt de som är känsligare & även för pedagogerna. När smittor sprids påverkar det alla, på en större radie än det man själv tror. Respektera att inte ALLA barn har samma förutsättningar för smittor. En simpel förkylning för ditt barn kanske innebär något betydligt mer för ett annat & det minsta man kan göra, är att hålla sig till riktlinjerna & på så sätt hjälpa till att inte sprida sjukdomar. Jag vet mycket väl att VAB kostar arbetstid och pengar, tro mig, vi har hundratals VAB-dagar varje år. Nu är vi som sagt inne i VAB-dag 9, under årets mest kostsamma månader, November & December. Men vi har inget val.

Jag skulle kunna fortsätta att skriva, förklara, ge er en inblick i hur vår vardag har sett ut i 9 dagar, vilken oro jag har inom mig, vilka gamla neonatalminnen väcks till liv osv. Men jag besparar er & hoppas, innerligt att ni förstår att det enda jag vill, precis som ni vill, är att se mitt barn friskt, piggt & glatt. Det är allt vi föräldrar i det stora hela vill för våra barn & om vi hjälps åt att ge varandra de bästa förutsättningarna & drar vårt strå till stacken, så tror jag att vi i alla fall gör det vi kan för att undvika massiv spridning av smittor, i den mån det går, även om den är minimal. Det här är inte den första gången jag skriver om detta & förmodligen inte den sista. Det ,å verka tjatigt, men vi vet alla att detta behöver spridas & påminnas om, om och om igen.

Ta hand om er!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

God morgon alla fina! Idag jobbar jag hemifrån då jag har 2 läkarbesök idag. 09:50 ska blodtrycksmätaren tillbaka och senare på eftermiddagen har jag tid med läkaren för att få resultat och vägen fram. Kan inte säga att det blev mycket sömn inatt då mätaren tog trycket 1 gång i timmen. Men detta inlägg skulle inte handla om det.

Idag är det Världsprematurdagen och för er som är nya till min blogg, så kan jag dela med mig av att min son föddes 2 månader för tidigt, han kom i vecka 31+5 efter att jag legat på sjukhus i drygt en månad pga att jag blev sjuk i svår havandeskapsförgiftning (det är även pga av den jag än idag kollar & har strul med trycket och andra saker). Han föddes med kejsarsnitt med sina 40 cm och 1653 gram. Vi låg på neonatalen i 1 månad och därefter hade vi hemsjukvård i drygt 3 veckor. Vi är evigt tacksamma för den fantastiska neonatalvården vi har i Sverige och alla vardagshjältar som vårdade oss och vårt lilla liv. Samtidigt vet vi att så otroligt mycket jobb kvarstår runt om i världen men även mycket i Sverige kring vården och stödet efter att man lämnat neonatalen.

Varje år hålls ett seminarium och ni kan se årets HÄR. Jag skulle egentligen varit där på plats men med läkarbesök och annat fick jag tyvärr ställa in, men jag kommer att följa seminariet via nätet, gör det du med.

Skickar en extra stor kram till alla prematurföräldrar, alla prematurer, både de som kommit hem och de som ligger inne. Jag vet exakt hur de båda känns. Vill du engagera dig eller bara vara mer informerad om vad som sker osv så besök Svenska Prematurförbundet och hitta din lokala förening. Jag sitter som adjungerad medelm i styrelsen för Stockholms lokala prematurförening. Vi finns såklart även på Instagram och på FB,

Ibland är de allra minsta, de allra starkaste!

Likes

Comments

Nu har han fått de, sina allra första hockey skridskor, vår älskade son. Maken kunde inte hålla sig och i och med att hans fot nu växt till sig till den storleken de allra första hockey skridskorna finns i så fick han ett par. Förhoppningsvis får Nathan samma kärlek tills porten som sin far och de kan dela den tillsammans. Till helgen ska han få testa de för första gången, spänningen är olidlig. 

Vet vem, om några år (okej, många år), kanske han blir draft:ad till något lag i NHL! :D Vore ju otroligt coolt! Ja, ja vi drömmer oss iväg, första får vi se om han ens finner den kärleken till sporten som sin far.

Likes

Comments

​Här om dagarna tog maken Nathan till frisören & fick honom klippt. Hans hår växer verkligen som ogräs. Fick en riktigt cool klippning & ser plötsligt så stor & vuxen ut :) Det känns smått overkligt att han snart fyller 3 år, 3 hela år blir denna kille. Tiden susar verkligen förbi & han växer & utvecklas för varje dag :) Babblar massor, utforskar, testar & är så otroligt kärleksfull & go.

Älskar dig så!

Likes

Comments

God morgon! Önska jag kunde komma med lite positiva uppdateringar snart, men livet vill helt enkelt inte det. Suttit på jobbet och jobbat sedan strax innan 7. Känner lite som på en balansgång mellan levande och inte...

Igår eftermiddag satt jag vid köksbordet och pysslade med de nya grejerna jag köpte till min agendan. Jag skar upp lite tjockare papper med ett rakblad. Nathan satt snett bredvid mig i sin matstol. Han får tag i en sax och i processen av att jag ska ta den ifrån honom kör han in sitt högra långfinger i rakbladet och får ett jack på ca 0,5-1 cm. Blodet forsar, jag springer in med honom till toaletten, in under kallt vatten en stund, jag ser såret och blodet & säger till maken att vi måste åka in. Lindar in hans lilla hand med en handduk, ber mannen hålla i honom med handen över hjärtat och med tryck på fingrarna. Jag ringer 112 (vi har ju ingen bil nu, förbannades jävla skit) och de skickar en ambulans. Efter ca 15 min sitter jag & Nathan i den. Han får fingret omlindad/omplåstrad och det har då slutat blöda och man ser verkligen hur hemskt det var. Håller sig relativ lugn i ambulansen, får en ambulansnalle och tittar på Alfons i en av sjukvårdspersonalernas mobiltelefon. När vi hoppas av skriker Nathan lite skärrad: HEJDÅ AMBULANSEN!!!

På KS Solna (Astrid Lindgrens Barnsjukhus) får vi komma in till närakuten för barn, vi får vänta lite, får anmäla oss, han får Alvedon mot smärtan, får bedövningssalva på fingret & får den omlindad i väntan på läkare. Nathan är helt sig själv under den timman vi väntar på läkaren, maken hinner oxå joina oss då. Vi får komma in i ett rum med en sköterska och läkare. Där bedömer de att man behöver sy. Tack och lov är det ingen sen eller muskelskada, utan en ren köttskada. De ska bedöva fingret med en hejdundrans massa nålstick. VI är 3 som får hålla i Nathan och försöka lugna under tiden läkaren sätter bedövning. Det var så hemskt. Men sen syr hon snabbt fingret med 3 styng & när hon säger att hon är klar och lindar in fingret utbrister Nathan: TACK SÅ MYCKET, bakom tårarna. Där kunde ingen av oss hålla oss från tårar. Älskade fina ungen. Han får glass, klistermärken & jag beställer hem en Taxi till oss.

Väl hemma är han så slut så han somnar några minuter efter vi varit hemma. Nu på morgonen pratar vi via FaceTime och maken säger att han är sig själv och beklagar sig inte över någon smärta eller så. Han är enastående stark vår lilla kille. Höll humöret uppe hela tiden mellan tårarna och var så artig med både tack & hej då och allt möjligt. Vården vi fick var enastående och alla vi stötte på var väldigt trevliga och "barnorienterade". Inget negativt att säga alls. Vi är otroligt tacksamma. Nu ska han ha stygnen i 10 dagar. Jag känner mig såklart som skit & skyller på mig själv och de få sekundernas hjärnsläpp jag fick. Han var så snabb & allt gick så snabbt. Fy. Kommer nog aldrig förlåta mig själv. Älskade kille. Jag tar all ont 364523483405 ggr om innan du får lida. Barn borde av natur/automatik vara befriade från att lida. Fy farao.

Jag vet inte vem som hatar oss mycket, jag vet inte vad vi gjort för att få stå ut med den senaste tidens skit, men jag hoppas innerligt att det är förbi nu. Att min älskade lite skadade sig var droppen. :(

Likes

Comments

Imorse var det dags för det årliga besöket till underBARA BARN mässan i Älvsjömässan. Det är fjärde året för oss. Första året var det när Nathan låg i magen & de andra åren har det varit med honom. Vi förköpet biljetter, var där till öppningen 09:30 men det var ingen kö in alls, så vi sparade egentligen bara 20 kronor. Haha.

Bland det första vi letade upp var Babblarna, för det var det enda Nathan pratade om. Han yrade runt där, tittade på de, lekte med de & vi köpte 2 nya böcker till honom, för det var det han valde :) Får bokslukare!

Nathan yrade runt hela mässan, sprang från stånd till stånd, tittade på, tog med sig alla ballonger han kunde hitta (vid ett tillfälle hade vi 5 ballonger i vagnen) :)

Det fanns en hel del aktiviteter för barn. Nathan åkte kana ned i ett bollhav, hoppade massor i en hoppborg, lekte med leksaker som fanns tillgänglig för barn & hade det super skoj :)

Sedan kom höjdpunkten, han fick träffa sin idol, Dora. Han blev först glad, förvånad, sedan gick det över till rädsla och osäkerhet, men sen var han såld :) Pratade, frågade om Ryggsäck & Karta, vinkade och log från öra till öra :) Vilken grej! :)

Efter 2 timmar var vi alla rätt så slut (Nathan hade dessutom vaknat 05:30 idag). Men jag tyckte i det stora hela att mässan var bra i år, fanns en hel del att se, en hel del att köpa till bra priser och mer aktiviteter för barn. Men jag och maken insåg att man nästan får bestämma vad man ska göra det året man besöker mässan. Att vara där för att Nathan ska roa sig eller för att fynda/shoppa. För det är svårt att kombinera båda måste jag säga. Så ja, vi fick inte riktigt med oss mycket denna gång (de andra gångerna har det blivit betydligt mycket mer). Men det vi fick med oss var:

- TwistShake flaskan som jag varit nyfiken på. Nathan dricker bara välling till natten, inte så mycket, men jag ville testa denna :)
Kids Zoo , en favorit här hemma.
- 2 nya Babblarna böcker, Nathan älskar de.
- 2 ursöta pyjamas från Snoozy.

Det var allt :) Mässan håller på imorgon med, så har ni inte besökt den, gör det! Ett tips, kom till öppning, för efter 1-2 timmar är det massvis med folk!

Likes

Comments