Idag är det exakt 2 år sedan jag började på mitt nya jobb. Idag var det exakt 2 år sedan jag hade min första utbildningsdag och jag såg verkligen framemot det. Jag kan inte förstå att jag jobbat här i 2 år. Aldrig har jag haft en arbetsplats som jag trivs så bra på med chefer, arbetskollegor och arbetsuppgifter. Jag har verkligen fått utvecklas och fått göra så mycket på mitt jobb att jag nog inte ensa kan rabbla upp allt.
Idag ska jag hålla produktutbildning för två nyanställda. En av många saker jag fått göra och år göra nästan hela tiden utöver mina vardagliga arbetsuppgifter. Jag har fått hålla utbildningar, jag har gått på flertals utbildningar, jag har fått vara med i 2 stora projekt och mycket mycket mer. Jag är glad att jag hittat ett jobb jag trivs med, får utvecklas och som ser till mina behov/möjligheter. Jag är verkligen så tacksam för allt och hoppas att kunna få fortsätta utvecklas och ta till mig nya och spännande arbetsuppgifter.
Jag älskar utmaningar, och det har jag dagligen på min arbetsplats.
I Sverige när man är gift och får barn får automatisk både makan och maken vårdnad om barnet, alltså barnets mamma och pappa (utan något faderskapstest, utan den mannen du är gift med blir automatsik fader till barnet ni fött i äktenskap, vare sig han är det bilogiskt eller inte). Är man däremot i ett samboförhållande och får barn blir alltså endast modern automatiskt vårdnadshavare och mannen måste då genomgå ett faderskapstest och massa andra godkännande av både staten och modern för att få bli inskriven som far tillbarnet. Det tycker jag är helt absurt.
Jag förstår att någon måste ha vårdnaden om barnet och givetvis ska modern stå som prio ett men jag anser att det bör vara krav på ett faderskapstest/bevis så fort barnet blivit född. Det är ju givetvis inte bara för barnets skull men även för fadern, tyvärr hamnar många män i kläm med modern och lagen och givetvis går de förlorade. Ett barn har rätt till en mor och en far vare sig de är i ett äktenskap eller inte och givetvis ska det inte behöva vara svårare bra för att man är i ett samboförhållande och inte i är gifta. Sedan förstår ju många att bara för att man är gift är det inte bevis nog att mannen man är gift med är fadern till barnet biologiskt. Men det är givetvis en annan diskussion.
Hur ser ni på detta? Bör faderskapstest vara ett måste innan man lämnar sjukhuset, gift eller ogift? Dela med er.
Varje år är det ett 50 tal om inte 100 tal valar som blir strandad och ingen vet riktigt varför. Vissa kallar det kollektiv självmord och andra säger att det är en av valflockens ledare som tar första steget och alla följer honom in i döden. Forskare tror att det kan ha något med kustens utformning att göra. Valar orienterar sig med hjälp av ekolokalisering. En mjuk sandbotten skickar inte mycket eko tillbaka, vilket kan betyda att valarna förlorar orienteringen. En del av de mest utsatta kusterna ligger mycket riktigt vid områden med mjuk sandbotten. Att valarna ofta vänder om och simmar in till stranden igen förklarar en del forskare med att de reagerar på nödrop från flockmedlemmar, som fortfarande ligger strandade. Myterna och förklaringarna är många.
Vad tror ni? Ska människan ”rädda” dessa valar som de gör i videon ovan? Eller är detta naturens gång? Jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Jag tror att det är 50 – 50 för mig. Tänk om de gör detta frivilligt, att det på något sätt har med deras natur att göra och vi går emellan och försöker rädda de? Men sen tänker jag, tänk om detta är ofrivilligt och vi kanske faktiskt räddar de. Jag vet inte, mystiskt är det i alla fall….
Det är helt otroligt hur mycket vi människor i det sociala nätverket påverkar varandra positivt. Nu pratar jag om alla möjliga sociala nätverk så som face to face, på nätet och annat. Jag har tidigare skrivit hur bloggen men även andra nätverk så som Facebook och Twitter kan skapa ”trender” och påverka fler människor som en kedjereaktion. Och det glädjer mig så. En av många anledningar till att jag älskar det sociala nätverket ute på nätet.
Det senaste är nämligen aktivering utomhus så som att gå på långa promenader, jogga, springa och annat. Det börjar med en person och sedan har det spridit sig som ringa i vattnet. Alla uppdaterar på Twitter via olika appar (om man har iPhone) eller bara berättar vad man gör/gjort. Och under senaste veckorna har det bara eskalerat. Nu är alla ute och joggar, springer eller promenerar. Vi peppar varandra, vi delar med oss och vi påverkar. Så otroligt roligt.
Många må säga att det sociala nätverket ute på nätet kan vara riskabelt och ha många nackdelar och visst finns det även en mörk sida men i mina ögon dominerar det positiva. Bloggen och Twitter har gett mig så mycket. Jag har fått ta del av underbara människor som jag annars kanske aldrig fått ta del av, jag har fått ett intresse för smink som jag förr aldrig trodde att jag skulle få och mitt livs bästa köp (förutom mina vovvar såklart) iPhonen, allt tack vare den positiva påverkan av de människor jag är i kontakt med via bloggen och twitter. Det glädjer mig så.
Hur ser ni på detta? Känner ni att även ni blivit positiv påverkade? Berätta gärna.
Den 22 Juni hade jag tid hos VC för mitt knä och skulle då få en remiss till ortopeden i Sollentuna. Läkaren jag träffade sa då att den med kortast väntetid var Sollentunas Ortoped mottagning och det var då den han skulle skicka remiss till. Väntetiden var enligt honom 3 veckor. Perfekt tänkte jag och gick därifrån nöjd. Idag har det snart gått 2 månader sedan och jag har inte hört något.
Så imorse ringde jag till VC och de sa att remissen var skickad och att jag skulle kontakta Sollentuna Ortoped. Så jag gjorde det. Talar med en jätte trevlig tjej som förklarar följande:
De har haft semesterstängt i 1 månad.
Deras ortoped ska gå i pension och jobbar nu endast 2 ggr i veckan.
Om ca 2 veckor får de en ny ortoped.
Detta innebär då för mig att hon idag inte kunde ge mig en tid eller hur länge det kan ta. Först måste min remiss undersökas för att se om det är akut eller inte. Givetvis är det inte akut, jag kan gå så det kommer att lägga som sist. Så det innebär att jag får vänta i minst 1 månad till tills jag får tid. Jag talar inget illa om Sollentuna Ortoped, det är inte på något sätt deras fel.
Hur kunde min läkare inte se detta? Hur kunde han inte ha tillgång till information om allt detta? Tänk om det hade varit akut och jag hade då fått sitta här och vänta i månader med vem vet, hemsk smärta eller liknande. Hade han skickat mig till en annan ortoped hade jag kanske redan fått tid och allt var ordnat. Man kan inte låta bli att bli frustrerad hur det ibland inte tas någon som helst allvar på människors hälsa. Handlar det om pengar eller annat ja då har man full koll på allt och är snabbast på att kräva in, här är det inga väntetider eller semestertider. Det känns så tragiskt.
Jag har år efter år fått uppleva de dåliga sidorna inom den svenska sjukvården och blir allt mer besviken och tappar alla hopp och förtroende för den. Hur är det möjligt? Hur är detta acceptabelt? Det känns verkligen sorgligt att vi i ett så pass bra land som Sverige behöver leva med detta, vi som ska vara en förebild för alla U-länder. Jag blir allt mer besviken…
Alla har väl läst om Göran Lindberg, en av Sveriges mest kända och högsta polischefer. Flitig föreläsare om etik och moral. Och ingen har missat att han nu dömts till 6,5 års fängelse då han fällts för 17 av 23 punkter. Han döms bl a för våldtäkt på en kvinna i en bil 2007, grov våldtäkt på en 17årig flicka i en lägenhet i Stockholm och våldtäkt på en kvinna i Örebro. Förutom detta döms han även för förberedelse till grov våldtäkt mot barn. Via en telefonlinje fick han kontakt med en 14 årig flicka som han sedan skulle möta upp i Falun för att köpa sex av henne när han då greps. Man hittade då en ögonbindel, läderpiskor, vibratorer och viagra i hans väska. Han fälls för 10 tillfällen av koppleri och 8 tillfällen då han köpt sex. Och som ni först läste får han 6,5 år för allt detta.
Hur är detta möjligt undrar man då? Att en man som är POLIS, som ska skydda vårt samhälle och stå för rättvisa och frid begår dessa vidriga brott och döms i mina ögon då lindrigt. Hur kan detta ske? Folk som lurar staten på pengar eller är inom droghandeln får längre straff. Hur kan människoliv betyda mindre? Hur kan vi låta en man som gjort allt det ni läst ovanför får ynka 6,5 år och han kommer säkert att komma ut tidigare om han skött sig bra i fängelset. Det är inte okej. Men sorgligt nog är det inte heller första gången jag och många andra känner såhär. Mördare får gå fria, andra mördare får 1 år i ungdomsvård och andra får väl betala lite böter. Det är vidrigt.
När ska det ske en ändring? När ska rättvisan leda vägen?
I sju timmar satt drygt 200 passagerare fångna på ett X2000-tåg i hettan. Temperaturen steg mot 60 grader och allt vatten var slut. Då tog Pär Lagerlund, 42, en brandyxa och slog ut fönstret.
– Jag tog lagen i egna händer, säger han.
Till en början delade personalen på tåget ut gratis mat och dryck från serveringsvagnen. Men vid femtiden var allt slut, förutom starköl och vin.
– Folk ropade: öppna dörrarna! Det rådde lynchstämning mot personalen, säger Kate Fjeldseth. Kraven på att få lämna tåget, eller åtminstone få tillgång till vatten och mat resulterade inte i något. Passagerarna fick beskedet att man inväntade ett bogserlok.
Plötsligt svimmade en 30-årig man som drabbats av värmeslag. Samtidigt störtade en uppriven pappa in i vagnen, med ett sex veckor gammalt spädbarn i famnen.
– Svettpärlorna bara sprutade från pannan på barnet. När vi sa till personalen att barnet skulle dö om de inte öppnade dörrarna, sa de bara att de inte fick, säger Pär Lagerlund.
Hur är det möjligt att detta kan ske i Sverige? Ett i-land. Att på 7 timmar, trots att hela 23 tåg passerade förbi de kunde INGET tåg eller någon annan form av transport komma med vatten till dessa människor. Hur är det möjligt? Hur är det möjligt att de inte fick öppna dörrar eller gå ut? De sitter inne i en plåtburk, värmen där inne måste ha vara olidig. Jag förstår att man inte fick gå ut pga passerande tåg osv pga säkerhetsskäl. men att öppna de är det minsta man kunnat göra.
Och vad fick dessa människor? 200 kronor i värdecheckar. De kunde ha dött av värmeslag. Det var ett omänskligt agerande och fruktansvärt gjort av SJ. Hanteringen av dessa krissituationer, vanliga eller ovanliga var i mina ögon oförståligt. Skamligt av SJ, skamligt så in åt helskotta.
EDIT: Senare under dagen har SJ åtgärdat fel. Läs mer här.
Kjell A. Nordström föddes i Skärholmen, Stockholms kommun, växte upp i Mälarhöjden och gick i Mälarhöjdens Skola klass 1-9, och i Brännkyrka Gymnasium (1974-1977). Föräldrarna kom till Sverige med arbetskraftsinvandringen i början av 60-talet. Kjell A. Nordström utbildade sig först till teknisk ingenjör men började därefter studera vid Handelshögskolan i Stockholm där han avlade ekonomie doktorsexamen 1991.
Kjell A. Nordström har tillsammans med Jonas Ridderstråle utgivit böckernaFunky Business: Talent Makes Capital Dance (1999, utgiven på svenska samma år) samt Karaoke Capitalism: Management for Mankind (2003, utgiven på svenska 2004). 2007 Ianserades nästa bok – skriven tillsammans med Jonas Ridderstråle – Funky Business Forever. Boken är översatt till 15 språk. I samband med lanseringen av Funky Business 1999 blev Kjell A. Nordström känd som en av Europas ledande forskare kring multinationella företag och den globala marknaden.
Kjell var på konferensen i Norge förra helgen och jag vart verkligen berörd av honom och hans föreläsning. En makalös person med så otroligt mycket att ge. Jag lyssnade som aldrig förr och han pratade om allt ifrån människan i sitt sociala umgänge, som individ, påverkad av samhället, påverkad av utvecklingen, om företag, deras påverkan och hur allt samman hängen ihop. Han prata om situationen vi lever i idag och hur det kommer att se ut i framtiden. Det är svårt att sätta ord på allt han sa.
Får ni chansen att gå på en av hans föreläsningar, gör det, han är fantastisk. Han pratade bland annat om detta:
Visste du att två tredjedelar av människorna i Stockholm är enpersonershushåll. I innerstan är de ännu fler. (På Kungsholmen = 88 %. Genomsnittet i Sverige = 51%). Vi håller på att avskaffa samhällets äldsta institution – familjen! Och det ser likadant ut över hela världen. Alla stora städer rör sig i den här riktningen. London ligger på 44% och stiger dramatiskt. New York på 42%. Stockholm, Moskva och Köpenhamn ligger i topp. Men samtidigt har Stockholm det högsta barnafödandet i Europa. Hur kan detta kombineras? Jo vi föder barn med olika partners, vi har många barn och i högre ålder men vi stannar sällan kvar i familjelivet utan vandrar vidare.
Visste du att år 2020 kommer ca 70% av mänskligheten bo i städer. År 2040 kommer ca 90% av mänskligheten bo i städer. Världen kommer att bestå av städer. EU = ”En sammanslutning av några hundra städer”. Allt som inte är städer är onödig plats, plats som inte behövs. Se bara på Österrike: Wien är det enda intressanta i det landet. Karolinska har gjort studie som bevisar att det nästan är misär på landet (låg medellivslängd, pillermissbruk, alkoholism, misshandel, arbetslöshet…)
Men vi får inte glömma att städerna är sinsemellan olika. Silicon Valley är litet, ungefär som Nacka. Stanford ligger i mitten. Runt om ligger alla företag som “gäller”. 88% av människorna i Silicon Valley är inte födda i USA. Världen har samlats där! Annat exempel: Åk till Phoenix Arizona. Brukade vara 300 000 människor där. Nu är de nästan 4.5 miljoner. Varför flyttar de mitt ut till öknen? Jo, det är ett old persons heaven. Klimatet är torrt. Anses bevara ålderna bra, ”torkar ut”… och det finns hur mycket plats för golfbanor som helst! John McCain har två lgh där. Marbella = Samma sak i Europa. Det här kan liknas vid självselektion, som stammar/tribes alltså att man flyttar till platser som man identifierar sig med. Ex: gay people flyttar till San Francisco. En enorm koncentration av viss typ av folk skapar en viss, speciell typ av samhälle (infrastruktur, utbildning, kultur, osv).
USA är det rikaste stället i världen, om vi undantar AbuDabi, Quatar, mm. USA blev rikt redan 1920-talet. Då var det Tjeckoslovakien, Uruguay och USA som var topp tre. Idag är bara USA kvar. Topp 10 universitet: 9 är amerikanska. 70 av 100. Nästan alla nobelpris: till USA (utom fredspriset). Musik och kultur = Nästan allt är amerikanskt. USA = En meritokrati USA kommer fortsätta att dominera världen i överskådlig framtid. Varför? Jo, USA är en idé – inte ett land. Konstitutionen är en beskrivning av “projektet USA”. Alla kan bli amerikaner, det är bara att gå med i “rörelsen”. (Det tar ca 100 år att bli fullvärdig finländare…). Att bli amerikan tar 4-5 år. Plug in – Play! USA har en fantastisk förmåga att suga till sig talanger från hela världen. Som Real Madrid! Jämför gärna med Japan och Sverige. Volvo är etniskt rent! Finns inga människor i ledningen som är icke-svenskar. Det GÅR att bygga meritokratier. Fotbollslag, t ex! Då krävs det ett extremt tydligt, uttalat regelverk (policies, guidelines, code of conduct…). Därför är detta så otroligt tydligt i USA. Formella riktlinjer ned i minsta detalj, så att vem som helst ska kunna komma till landet och direkt börja jobba. Samma gäller för alla. Alla kan lyckas. Man behöver inte vara “amerikan”. – Alla i USA är amerikaner.
Man kan skapa denna Pug in & Play-organisation, “The level playing field”. = Skapa tydliga regler som gäller därför att… osv. Det här kommer vi få se mer av i takt med att världen internationaliseras och konkurrensutsättas.
Detta är en liten del av allt han talade om under konferensen. Han är makalös…
”Kvinnan ska inte föras till altaret av sin pappa”
Så lyder artikeln i SKITbladet där präster har uttalat sig och förklaringen till detta är:
”Svenska kyrkan menar att en sådan entré in i kyrkan bryter mot den svenska traditionen som under flera hundra år stått för jämställdhet och kvinnans frihet. I motsats till en syn på kvinnan som männens ägodel.”
VAH?! Och i detta fall VILL ju Viktoria att pappa lämnar över henne. VAD ÄR PROBLEMET?! Är hon mindre kvinna? Är hon mindre värd? Ja då är nog nästan 99,9 % av kvinnorna i Sverige oxå det då de vill bli avlämnade av sina pappaor vid altaret. I mina ögon har det inget att göra med att kvinnan ses som männens ägodel, må det kanske ha varit för flera hundar år sen men i dagens samhälle är det mer av en tradition och en känslomässig symbol.
Vart är demokratin i detta? Om hon nu VILL detta, varför ska de förbjuda henne? För jämställdheten? Jämställdheten är inte att förbjuda något utan att öppna möjligheterna till alla, kvinna som man, ja som nej. DET är jämställdhet. Och nu pratar jag inte om Viktoria i sig och deras bröllop utan om alal kvinnor och deras bröllop.
Det är verkligen fullkomligt idiotiskt och vi går bakåt i utvecklingen istället för framåt. För mig är det varkn jämställdhet eller demokrati att besluta detta. När ska vi bara få göra det vi vill? Jämställdheten är ju inte att ta bort från mannen och ge till kvinnan, det är att båda ska ha samma möjligheter och att det fortfarande ska vara ett FRIVILLIGT val.
Andra ”jämställdhets” diskussioner:
Det ska inte finnas rosa kläder för flickor (Det är väl ens eget val om man vill klä sin dotter i rosa eller i svart och sen är det hennes val om hon vill fortsätta klä sig rosa eller svart när hon blir äldre)
”Gå över gatan gubben” ska få kjol (Jag skiter fullständigt i om det är en gubbe eller en tant när jag går över gatan, det är MINA skattepengar som kommer att gå att sätta kjolen på gubben)
Mödravårdcentralen ska heta Föräldravårdcentralen (Den är ju MÖDRARNA som föder och deta är MINA skattepengar som kommer att stå för att skyltar som ska bytas ut. Lägg ned pengar på att hjälpa människor i nöd.)
Mammor och pappor ska vara tvingade till att ta lika mycket föräldraledighet (Varför? Min mamma var mammaledig i 3 månader, sen VILLE hon jobba för hon har ett eget företag/butik och då var pappa ledig istället, vad är problemet? Är min far förtryckt då?)
Idag är det 4 år sedan min älskade morfar återförenades med min mormor. Idag var det 4 år sedan mannen jag mest beundrat lämnade oss. Saknade är enorm men jag vet att han är där han vill vara, sida vid sida med sitt livs kärlek. En vacker dag ska jag berätta om min morfars liv, en vacker dag ska ni få ta del av en historia som kommer att beröra ända in i själen. En man som överlevde mirakulöst andra världskriget.
Idag tänker jag på dig morfar och på min mor. Vila i frid!
”Sedan jag flyttade hemifrån har jag haft som regel att alltid sätta TVn på ljudlös när det plingar på dörren. I Sverige är det nämligen någon form av sport att inte betala tv-licens. Radiotjänstnissarna vet om detta och agerar därför som hajar så fort man öppnar dörren, och deras fot slinker in i dörröppningen ifall att man får för sig att stänga. För några veckor sedan låg jag och sov på soffan då det ringde på dörren. Utan att tänka mig för att TVn var på traskade jag fram till dörren och stötte tyvärr på en haj.
Det här med tv-licens är egentligen helt sjukt. På radiotjänstens hemsida står det att man betalar för oberoende, alltså att ettan, tvåan och fyran ska kunna sända oberoende av politiska eller kommersiella intressen. Och det är väl bra. För de som vill titta på skiten. Jag kan inte minnas en enda gång då jag självmant har satt mig för att se något program på någon av dessa kanaler. Nej, inte ens ”Idol” i höstas, det betalade jag minsann extra för att få se i efterhand på datorn. Ja, ni ser. Det är inte det att jag inte kan betala för något jag vill se, det gör jag gärna. Men för debatter och engelska kriminalserier? I think not.
Min vän liknade detta vid en trädgårdstomte (ja, det kommer en poäng). Att staten skulle springa runt och placera trädgårdstomtar i folks trädgårdar och helt plötsligt skicka hem fakturor. Ingen hade velat ha en trädgårdstomte i sin trädgård, men eftersom de står där får man betala. Så är logiken. På radiotjänstens hemsida har de även mage att avsluta med meningen att tv-licens är ”viktigt för demokratin”. Hur i helskotta är detta demokrati? Det är väl inte vårt problem att kanalerna har svårt för att reklamhora? Det är i själva verket vi som får betala – för att de gör reklam för sina egna program.
Hajen stod framför mig och jag är inte dum. Jag känner till lögnerna. Jag vet att han även om han hör min TV inte kan tvinga mig till att betala något. Jag vet att han inte har tillstånd till att gå in i min lägenhet fast han hävdar det. Jag vet att han med hjälp av sin mätmakapär inte kan kolla om just jag har en TV i ett lägenhetshus. Men jag sade: ”Förlåt. Jag har tänkt ringa er, men glömt bort det fullständigt”. Japp. Den här björnen behövde han inte skjuta. Jag skrev på papper och betalade sedan gladeligen in mina hundralappar. Endast för att kunna skriva denna krönika. Vore ju lite dumt att skriva i en tidning om att man bryter lagen. Fast sedan kan ju faktiskt min TV gå sönder snart. Sådant kan man inte förutspå”.
Jag kan inget annat än att hålla med om detta. Det är fullständigt idiotiskt för mig att betala TV licens för kanaler jag inte använder. Jag betalar för massa kanaler runt 700 kronor i månaden för att se på kanaler jag faktiskt VILL se. Det är för mig en självklarhet. Precis som Egoina förklarar angående trädgårdstomtarna, en perfekt jämförelse. Och hur i helskotta är det demokrati att tvinga på folk betala licens för något de inte använder?! Neh, helt rätt skrivet Egoina.
Och jag insåg idag att i min internetbank finns en fin faktura från just dessa hajar. Då var det väl dags att pröjsa….
Jag tittade på en dokumentärserie på TV4 Fakta från 2009 där man visade om människans och jordens framtid. Forskare från bland annat Nasa och olika universitet ger sin syn på framtiden. Teknologi som bara för några år sedan ansågs vara rena fantasin kan inom vår livstid vara verklighet. Och i dagens första program pratade man om genforskning och hur man i framtiden ska kunna förhindra ärftliga och genetiska sjukdomar redan i embryot. Och det väckte många tankar och känslor hos mig som jag ville sätta ord på.
Jag har inte förlorat någon närstående i någon ärftlig eller genetisk sjukdom så jag kan inte säga att jag ”vet hur de känner sig” eller liknande. Jag tar inte ställning till hur jag själv hade tänkt om det drabbat mig då det inte gjort utan jag spinner på det i de tankar som spinner runt i huvudet på mig just nu. Det skulle verkligen vara fantastiskt att kunna förhindra hemska sjukdomar som tex bröstcancer, alzheimers, diabetes och schizofreni redan i embryot och veta att ens barn inte bär på dessa gener och inte ”för vidare” detta till kommande generation. Känslomässigt tillfredsställande är ju detta utan tvekan, vi vill våra nära kära väl och vi vill ha de så länge vi bara kan. Men det finns en baksida till det hela, eller flera baksidor.
Jag tror på att dessa sjukdomar finns för en anledning, hur sjukt det än må låta, hur kall jag än må tolkas så finns de för en anledning, för att helt enkelt hålla balansen på jorden. Om vi inte skulle bli sjuka och alla skulle leva i över 100 år skulle vår värld vara mycket mer överbefolkad än vad den är idag, resurserna skulle inte räcka till och vi skulle hamna i en annan ”livskris” än den vi har idag med sjukdomarna. Vi skulle lida, lida på ett annat sätt, i brist på allt annat viktigt i livet. Sedan känner vi alla till människans girighet och strävan efter makt, överlägsenhet och ”spela gud” att endast kunna genmodifierad de ”elaka” generna finns i min syn inte på kartan. Människan skulle aldrig nöja sig med att bara lyckas stoppa dess sjukdomar. Genmodifieringen skulle fortsätt, utan gränser för om vi klarat detta, vad kan vi mer uppnå?
Då tror jag att alla dessa Resident Evil filmerna skulle bli en verklighet. Jag tror att man skulle lägga händerna i vår genetik så mycket och försöka skapa ”den perfekta” människan att det i slut ändan skulle vända sig mot oss. Naturen skulle till sluta sätta ned sin fot och säga ifrån precis som moder jord gör idag och gjort de senaste åren. Tyvärr måste människan inse att vi inte är överlägsna varelser utan gränser och att vi kan göra vad vi vill utan att stå ut med konsekvenser. Men det är här jag tvivlar på människans självdistans och disciplin, jag tror inte att vi skulle veta vart gränsen går. Vi skulle få ”beställa” våra barn med allt ifrån ögon och hårfärg till intressen och fysiska form. Fullkomligt skrämmande i mina ögon och något jag fasar för. Livet skulle inte längre vara det den en gång var menad för.
Det är viktigt att inse att vi bara kan göra så mycket som det går, att gå över de gränser vi inte var menade att korsa är att gå emot naturens och livets mening och det medföljer konsekvenser. Vi är begränsade, inte allt sitter i vår makt och inte allt ska heller göra det.
Hur ser ni på detta? Vad tror ni om detta? Dela gärna med er.
På vägen hem läste denna artikel i Aftonbladet (bortse från rubriken som i princip inte har något med artikeln i sig att göra) och jag satt i tunnelbanan med tårar i ögonen och rysningar över hela kroppen. Jag visste inte riktigt vart jag skulle sätta mina känslor, ilska, sorg, irritation och ja, så mycket mycket mer. Hur kan det gå till på detta sätt? Hur kan det svenska rättssystemet skydda en brottsling och kränka ett offer.Varför är det ”fy skäms” för offret? Är det inte okej att vara ett offer för att man druckit? För att man hade kort kjol? Eller för att man är kvinna?
Frågorna vart många och ilskan ännu mer. Hur kunde arbetsgivaren bete sig på det viset? Att hon inte skulle komma till jobbet men att det var okej för honom? Varför ens ta någons parti? Varför kunde inte båda avstå från att komma till jobbet tills fallet var löst? Hur kan man skapa möjligheten till att mörklägga en annans historia? För troligtvis pratade mannen med de andra medarbetarna och de fick höra hans historia om och om igen. Hur kunde men lägga ned detta? Hur kunde rättssystemet ännu en gång spotta ett offer i ansiktet? Hur kan vi skydda brottslingar och fullkomligt förnedra offren?
Att läsa läsarna historier var fasansfullt, jag ville skrika och bara slå någon. Hur kan det vara okej? Hur kan det pågå på detta vis? Hur kan vi påverka detta? Hur kan vi får rättvisa? HUR HUR HUR? Såhär kan det inte fortsätta? Ska vi alla bära byxor året runt med antivåldtäkts bälte? Ska vi behöva ha en kamera på pannan och låta oss bli våldtagna och ringa polisen direkt efter, rusa till ett sjukhus och bli omhändertagen på momangen och HOPPAS att detta räcker? Hoppas att de då har tillräckligt med prov? Ska vi TVINGAS till att fullkomligt bortse från våra känslor, vår rädsla, vår sorg och smärta för att kunna ha så många ”bevis” som möjligt? När har vi slutat vara människor?
Jag skulle kunna fortsätta i evigheter och skriva om detta, men jag sätter punkt här och låter er andra få tala ut.
Idag är det 65 år sedan Sovjet kom ut som segrare i Andra Världskriget. Det är en dag som firas med stolthet, styrka, gemenskap och till minnen av alla de 22 miljoner sovjetiska medborgare som miste sina liv i kriget. Idag skänker jag en tanke till alla dessa människor och framför allt min mormor och min morfar. För min morfar är en krigsveteran som fick medaljer. Han var en marinsoldat redan som 13 åring och han slogs för sitt land. Men det är en annan historia som jag en vacker dag kommer att dela med mig om.
Aftonbladet skrev en artikel om bloggandet och vart gränsen ska gå. Det fick mig att börja fundera givetvis om hur pass mycket det faktiskt skiljer sig åt bloggare från bloggare. Vissa känner att gränsen dras när ens partner säger till att nu får det räcka och för andra finns det ingen gräns alls utan tycker att ju mer privat man är desto roligare. Vissa bloggar inte öppet om dåliga saker och andra bloggar endast om bra saker.
Vad tycker ni? Vart går gränsen? Vad ”kan”/”ska” man blogga om? Ska man ta hänsyn till någon/något? Dela med er.
Jag tycker att jag personligen bloggar personligt med inte så privat. Jag delar med mig om mig själv, mitt liv, min personlighet och präglar bloggen efter mig. Men som ni många märkt så är jag inte så privat av mig öppet. Väldigt djupa känslor/tankar lösenordsskyddar jag och detsamma gör jag med mer privata händelser som berör mitt privatliv, vänner eller familj. Dessa inlägg får bara några få ta del av. Min sambo har sagt till när han tyckt att jag suttit vid datorn för mycket och vi har kommit överense om att på vardagarna sitter jag inte vid datorn, då jag är hemma runt 18:00 tiden och då ska vi vara med varandra. Han älskar min blogg och läser den dagligen, kommer med bloggförslag, tar bilder åt mig och tipsar om att lägga in de eller dyligt, många från hans jobb läser den oxå och jag har i princip 100 s% stöd för bloggen överallt.
Jag kan inte påstå att jag inte bloggar öppet om ”negativa” saker i mitt liv, för det negativa är trots allt en del av livet och det är absolut inget fel på att man har tuffa perioder. Men även här drar jag gränsen, är någon annan involverad i det negativa? Är det för privat? Då lösenordsskyddar jag det om jag väljer att skriva om situationen.
Jag tycket att man självklart ska ta hänsyn till andra, bloggare och icke bloggare om man väljer att lägga ut bilder eller informatiom om de i sin blogg. Jag brukar alltid fråga om det är okej att jag tar bilder och visar i bloggen eller om de väljer att avstå. De flesta har absolut inget emot att synas i bloggen och vill de inte det tar jag absolut inte illa upp. Inte alla tycker att det är roligt eller ”normalt” med att vara offentlig i en blogg eller andra socialanätverk och det måste man definitivt ta hänsyn till.
Att blogga om ens jobb tycker jag oxå är något man bör tänka på. Inte hänga ut någon elle rnågot öppet angående det företaget. Inte skriva öppet om information som kan vara känsligt eller sekretessbelagt. Jag prata om mina arbetsuppgifter om roliga och spännande saker som sker på jobbet och om jag får delta i ett projekt. Men jag har aldrig nämnt företaget jag jobbar på och inte heller några namn på varken produkt, system, projekt eller person. Alla på mitt jobb känner till min blogg och läser den.
Det många är rädda för eller inte riktigt tycker att det är okej, är att det går bra att vara personlig men samtidigt inte för privat. Man måste känna efter vart man drar gränser, vilka man blandar in och vad man tar hänsyn till. Allt kan balanserar på ett korrekt sätt. Så var inte rädda, våga blogga, våga vara personlig men inte för privat. Men vi får inte glömma att allt vi en gång släppt ut på nätet kommer alltid att finnas kvar så tänk inte bara NU men långsiktigt oxå. Lägga inte ut något som kan skada dig eller någong annan.
Annars, blogga på gott folk. Vi är 450 000 bloggare i Sverige. Inte roligt.
En drama som utspelar sig i det romerska Egypten. En slav vänder sig till kristendomen i hopp om frihet samtidigt som han förälskar sig i sin ägarinna, den berömda kvinnliga filosofiprofessorn och ateisten Hypatia av Alexandria. En otrolig historia med många sidor inblandade, religion, kärlek, filosifi, vetenskap, ilska, förtryck och kampen mellan mannen och kvinnan. Jag tyckte väldigt mycket om filmen, nog mest för att Rachel Weiz verkligen fångande känsla i sin roll och framförde den på en trovärdig och rörande sätt.
Jag var fullkomligt ovetande om Hypatia och vart verkligen ställd och tankarna började flöda. Lite om Hypatia:
Hypatia (av Alexandria), född mellan 350 och 370 e.Kr. och död 415 (mördad) var en grekisk nyplatonisk matematiker, och anses vara den första kända kvinnliga matematikern. Förutom matematiken utbildade hon även i filosofi och astronomi.
Hon var dotter till filosofen och matematikern Theon och undervisade i matematik och filosofi. Hypatia arbetade på Museion i Alexandria, men undervisade privat hemma speciellt inom algebra, inspirerad av Diofantos. Hypatia var själv inte kristen, men respekterad av de flesta kristna och till hennes lärjungar hörde bl.a. biskopen Synesius av Kyrene. Hon mördades 415 av några kristna fundamentalister.
Många av verken som vanligtvis tillskrivs Hypatia kan ha varit arbete hon genomfört tillsammans med sin far. Hennes största arbete skedde inom algebra. Hon skrev en ombearbetning av Diofantos Arithmetica i tretton volymer. Den innefattade såväl en omskrivning av hela texten och originalproblemen som ytterligare problem och lösningar.
Hon skrev även en ombearbetning av Ptolemaios Almagest och Euklides Elementa. Hon gjorde även en förenklande version av Apollonios Conics. Verket The Astronomical Canon brukar även tillskrivas Hypatia. Inom vetenskapen kartlade hon även himlakroppar och uppfann hydrometern som används för att mäta vätskors densitet.
Hon har skrivit en artikel för Aftonbladet.
Det finns en grej jag reagerar över som hon skrivit; ”Och om det är något som inte föder motivation så är det ångest.”
När ska resten av alliansanhängare inse detta? Ångest får man när A-kassan ska förminskas. Dagar ska dras bort. Folk som blir arbetslösa ska lida ännu mer. Folk som redan har det svårt ska få det ännu svårare osv. osv. osv. (i all oändlighet) Detta föder ÅNGEST. Denna ÅNGEST som alliansen tror ska göra att folk, på något magiskt sätt, skaffar/får ett jobb.
Men hur ska man hitta ett jobb om det inte finns någon motivation?!
När jag var yngre, säg mellan 12-16 (17) år gamal så var jag väldigt intresserad av allt det mystiska, magiska och övernaturliga. Jag trodde på drömtydning, allt som skedde kunde tolkas, föll en gaffel ned på marken skulle jag få gäster, kliade min näsa skulle jag bli arg och mycket mycket annat. Under en tid gjorde jag egna ”häxkonster” jag kunde göra så att en kille kunde falla pladask för dig under 5 dagar. Allt jag behövde var något som han hållt i, en torkad ros, parfym, vatten, eld, hans namn, en bild på honom och ditt blod. Och tro mig det fungerade, jag testade på mig själv på två olika killar och visst var de intresserade av mig i 5 dagar, men det kanske var slumpen. Allt sådant fascinerade mig.
Jag och 2 tjejkompisar skapade en ”pakt” som hetter MoonCat och vi hade tom en symbol som var ett kattöga som samtidigt var månen och ovanför det skev vi SAS (första bokstaven i våra namn) och vi var med om en natt då vi såg en svart katt korsa vår gata och månen var stor som flera solar ihop. Den dagen var vi säkra på att vi var häxor. Vi hade fått ett oförklarigt mail av någon som visste allt om oss och våra häxkonster och varnade oss. Vi hade olika häxtexter som vi läste upp innan vi gick och lade oss för att se vem vår älskade skulle bli.
I samma veva och efter det läste jag mycket om stjärntecken och var en expert på allt som hade med stjärntecken och zodiaken att göra. Vad är du för stjärntecke? Var det första jag frågade alla jag mötte och jag kunde genast måla upp en bild av hur personen var och tro mig, 90 % av fallen så stämde det. Det var även här som tarot korten fångade mitt intresse, jag och min dåvarade vän tog inga beslut utan att läsa av tarotkorten och vi var bombsäkra på att allt stämde. Vi spådde inte oss på onsdagar eller söndagar för då kunde man bli lurad. Jag blev en mästare på att spå i kaffe och även i händer. Jag kunde måla upp hela din framtid.
Det var som min ”religion” det mystiska och övernaturliga var min gud och jag fann alla mina svar här. Livet var lite enklare då, då man hade något att vända sig till eller ”skylla på” men jag älskade mystiken. Ännu än idag blir jag fängslad av det oförklariga, det mystiska och övernaturliga. Idag har jag sjävklart släppt all utövning av magi, tarot och tolkning av stjärnorna. Men ibland saknar jag den delen av migg liv, den mystiken.
Så nu har ni fått ta del av en stor del av mitt liv som sitter djupt i mitt hjärta och minne. Dessa minnen delar jag med 2 tjejer och speciellt en av de. Vackra minnen som jag tar med mig livet ut. Har ni haft en sådan ”fas” i ert liv? Eller kanske är ni idag intresserade av detta? Berätta gärna.
Sitter på jobbet hade en väldigt aktiv natt då jag sover djupt men drömmer väldigt livligt. Så jag vaknar upp fullkomligt utmattad. Jag har drömt de senaste dagarna om tre saker, fjäril, björn och träd. Jag har kollat upp vad det betyder.
Fjäril - Vi fjärilar bär på drömmar, det är vi som förmedlar dem till dig. Vill du leva din dröm här och nu? Gör som vi. Dansa din dröm levande! Med andra ord, sluta fundera, gör något kreativt av dina idèer.
Drömmer du om fjärilar så har du antingen en ny förälskelse att vänta dig eller också framgångar i sociala sammanhang.
Björn - Ibland kan sägas utgöra en possessiv mor, och de känslor detta har väckt. Men i många fall björnen kommer att innebära ett möte med farliga känslor som ilska eller lätt upphetsad. Det kan också vara föreningar med oberoende, eller styrka.
Träd - Enligt drömtydning så symboliserar drömmar om träd lite olika saker. Om du ser ett vackert grönt och spirande träd så symboliserar det lycka och framgång.
Märkliga drömmar, verkligen märkliga, i vissa former känner jag igen drömmarna och vad de vill säga mig. Märkligt hur drömmar kan påverka en och hur de kan visa en vägen eller vad som komma skall. Jag blir verkligen fascinerad över hur drömmar kan visa oss saker från vårt undermedvetna eller annat, jag har alltid haft ett starkt intresse för drömmar och dess betydelse. Jag var väldigt mycket New Age ett tag när jag var yngre. Ni skulle bara veta vad jag gjort. Mer om det i en annat inlägg.
Brukar ni tolka era drömmar eller låter ni de passera?
…att blotta mina bröst i bloggen, tror ni jag får fler läsare då? Eller kanske nakenbilder på mig och sambon? Hmm?!
Neh inte riktigt men ni kanske förstår vad jag menar. Bloggvärlden har gått ifrån en dagbok på nätet, till mode, till kommersialisering, till mobbning, till drama, till alkohol/tobak konsumtion, till skönhetsoperationer och nu är slutsteget, utvikning och mjukporr. Håller inte ni med? Nu finns det VERKLIGEN inga gränser ute i bloggvärlden, allt ska komma ut, allt ska synas och vem kan visa mer av vad och hur. Herregud.
Det är så tragiskt, så sjukt tragiskt att folk tycker att det är ”normalt” att blotta sig själv sexuellt på nätet. Oavsett om det är ”naturligt” eller inte med sexualitet och människokroppen. Men någon måtta måste det då banne mig få vara. Men det tragiska är nog inte att allt detta syns, utan att allt detta tittas på.
Usch, man blir ju mörkrädd och jag förundras över att jag fortfarande blir överraskad när jag klickar in mig och får syn på allt detta. Jag gapar ännu, håller för munnen och skakar på huvudet. Är jag den enda som ännu inte tar detta som ”en del av bloggvärlden” och tycker att det är helt okej och normalt?
