En ny dag & man vaknar till ännu en tragisk historia. Vart är vår värld på väg? Vart är mänskligheten på väg? Vad tror dessa tragiska människor att de kommer att åstadkomma med deras attentat? Vilka tror de att de kommer att gynna? Vilka röster/protester tror de att de kommer höja? VEM och VAD vinner på denna ondska? Jag försöker vilt försöka förstå VARFÖR människor gör dessa saker, varför människor tar oskyldiga liv på detta sätt. Vad de tror att deras vinst är? VILKA GYNNAR DETTA? Kan någon själ förklara det för mig? :( Vart tar det slut? Hur tar det slut? När kan vi någonsin igen känna oss trygga på den jord vi lever på, på de platser vi kallar hem?

Plötslig slog tanken mig, det kunde ha varit torsdagens invigning av Mall Of Scandinavia. Det var över 10 000 tals människor, på en och samma ställe, tätt intill. Hade någon fått för sig att genomföra samma dåd hade det varit som i Paris. Sedan slog tanken mig, vad hemskt det är att ens ha den oron, den tanken och inte våga utsätta sig för sådana folksamlingar, för rädslan att de oftast är måltavlor. Att vår värld kommit ditt, att vår hjärna med våra minnen, våra upplevelser plötsligt ser förödelse före skönhet. Det är så fruktansvärt tragiskt. 

Att oskyldiga liv ska stå för någons ilska eller missnöje, någons/någras missnöje över beslut som tas långt över den civila och enskilda medborgaren, men likt förbannad anser dessa att det är dessa oskyldiga liv som ska berövas som protest. Det är så sjukt bedrövligt och jag bara tänker mig ännu en gång vilken HEMSK varelse människan kan vara, vi är existensens största besvikelse, vi är de enda på denna jord som agerar såhär och ändå anses vi vara de smartaste. Det är så bedrövligt. Vilken värld har jag satt min son i? Vilken värld bygger vi till våra barn, vår framtid? 

Världen är i en mörk plats just nu på många plan och jag tror att detta bara är början, början på ännu en mörk tid i vår historia, en sådan som våra barn och barnbarn kommer att läsa om i historieböckerna, så som vi läste våra far/mor föräldrars historia. Så lite har det gått och så lite har mänskligheten lärt sig och så lite har vi utvecklats som det "överlägsna" däggdjuret.

Men just nu lider jag med de oskyldiga som i en tid av lycka och glädje fick sina liv berövade och för de som fått stanna kvar i sorg och saknad. Inget kan någonsin få de att bli de samma igen. ❤


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments