Nu när Leeloo inte är sig själv, hon virar runt, kissar inne på tidningen och dricker som en tok (pga. cortisonet) så är Gizmo så orolig. Imorse ville han inte lämna hennes sida, han gick runt henne, efter henne, satt och slickade på hennes ansikte och hals och ylade så fort någon tog upp henne eller hon var på sängen och han inte kunde se henne.

Skulle precis rasta båda, tog ned Leeloo, höll henne runt magen på golvet för att fixa till kragen och hon tog upp svansen och kissade, där på golvet, sänkte öronen och skämdes, skämdes så mycket och jag tyckte så synd om henne. Och Gizmo ylade till, tittade på henne och visste inte vad han skulle ta sig till. Så jag gick bara ut med Gizmo, han kissade och bajsade på 1 minut och ville tillbaka hem genast til henne.

Det är kärlek, sann kärlek, obegränsad och äkta kärlek…