Nu var det länge sedan jag berörde ett ämne som berörde mig som prematurmamma eller Nathan som prematur. Men nu kände jag att det var dags för ett sådant inlägg, inte ett roligt inlägg dessvärre. Here it goes.

IMG_9222.JPG

Många prematurer, just pga deras för tidiga intåg till världen utanför magen har ett minskat immunförsvar och är mer infektionskänsliga. Förutom standarden för barn att bli otroligt mycket sjuka under sina 1-2 första levnadsår så läggs det på lite extra för dessa barn. Nathan är ett sådant barn. Han är mer infektionskänslig än andra, inte på en kritisk nivå, men över ”det normala”. Ni som följt mig länge vet att sedan Nathan började förskolan i Augusti förra året har han varit sjuk varannan vecka, i en vecka var. Nu med vårens intåg har det lättat lite.

En vanlig reaktion hos barn, prematur eller ej, vid sjukdom är mindre matintag och vätskeintag. Problemet med vissa prematurer är att de redan har problem med matintag när de är friska, vissa har även problem med viktuppgång, tillväxt osv. Utöver detta har vissa astma (förkylning eller vanlig eller andra svårare problem med luftvägarna) och det hela blir såklart mer påtagligt. Med detta sagt var vi väldigt försiktiga med Nathan fram tills kanske 1 års ålder om vart vi var osv, för att inte utsätta honom i onödan för infektioner osv. Under hela hans livsstid har vi alltid varit måna om att inte få besök eller besöka personer som är förkylda/sjuka, just med anledning av det ovanstående. Våra närmaste förstår detta och är måna om att själva flagga för vid minsta lilla snörvel om vi ska på besök eller så, för att de vet hur hårt det drabbar oss. Det är lättare att få ens allra närmaste att förstå och respektera men såklart betydligt mycket svårare för andra utanför, som kanske inte riktigt förstår allvaret.

Ofta får man höra ”hen smittar inte”, ”det har varit såhär i 1 vecka nu, det är lugnt”. Jag är ledsen, men då det är VI som familj som får ta konsekvenserna om hen faktiskt smittar eller om det inte spelar någon roll om det var 1 dag eller 1 vecka, så är det upp till oss att fatta beslutet om vi vill träffas eller inte. Såklart är det lättare att ta diskussioner och försiktighetsåtgärder när det är med personer man känner och umgås med privat. Vi vet dock alla att makten är mindre när det kommer till kollektivet, som förskolor osv. Här kan vi inte göra mycket mer än att hoppas på föräldrarnas sunda förnuft, respekt till medmänniskor och att pedagogerna säger till. Man kan dessvärre inte kissa på en sticka och få veta om man smittar eller inte. Så är det bara. Men detta fenomen stötter inte bara jag på, men många andra i min bekantskapskrets med och en hel drös andra människor. Bristen på respekt är påtaglig.

När Nathan blir smittad och blir sjuk, är han sjuk i minst 1 vecka. Det är hög feber som nästan är omöjlig att få ned med varken alvedon eller ipren. Han har känsliga luftvägar och svalg vilket innebär att han då behöver andas in astmamedicin. Blir det slemmigt i halsen innebär det att han inte vill äta och det lilla han väl äter kommer upp vid minsta lilla hostan. Nathan tappar alltid vikt under sjukdomsperioder och han är redan inte en tungviktare och vi kämpar dagligen med att bibehålla honom följandes sin BVC -1 kurva. Sist han var sjuk, för drygt 1 månad sedan tappade han 300 gram i vikt. Han gick från 12,6 kg till 12,3 kg (låter kanske som små siffror för vissa, men inte för oss) och än idag har han inte fått tillbaka vikten han förlorat, så skulle han bli sjuk nu igen, ja då förstår ni vart vi hamnar. Förutom allt hans lilla kropp får stå ut med, sover han dåligt, eller knappt något, detta gör såklart att vi föräldrar inte heller gör det, någon av oss får vabba och i det stora hela innebär det oxå inkomst bortfall och dåligt fokus/ork på jobbet för den som jobbar. För andra prematurers fall kan det även innebära att bli inlagda på sjukhus, få dropp, få sond osv. Det kan gå riktigt risigt till med ”en vanlig förkylning”.

Jag skulle nog kunna rabbla upp en hel drös andra saker att tänka på. Men jag vill bara belysa och lyfta upp att vi MÅSTE respektera andra människors livssituationer, vi MÅSTE låta de avgöra om risken är stor eller liten, vi MÅSTE tänka utanför vår lilla box och se hur våra beslut kan påverka andra, och då vill jag poängtera andra BARN, det är för BARNENS skull vi måste tänka på detta. Tänka på det när vi lämnar våra barn på förskolan när denne inte är fullt friskt ännu. 24, 48, 72 timmars reglerna finns där för en anledning. Bryts de hamnar vi alla i en ond spiral, sjuka barn, vabb, sjuka pedagoger, brist på vikarier osv. Allt i sin tur påverkar våra BARN negativt på ett eller annat sätt.

Med det sagt, snälla, tänk på de andra barnen i förskolan, eller tänkt på det enstaka barnet. Meddela om det minsta lilla snörvlet eller kräkningen och låt föräldrarna till det barnet besluta om de vill ta risken eller ej. Detta gäller såklart inte bara prematurer, utan alla barn. Inget barn ska behöva bli sjukt i onödan.

(Tidsinställt inlägg)

 

 

||||| 3 Gilla! |||||

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments