Ice blue when ice cold #wp

Testade nagellacket & nagellackborttagaren från Januaris Glossybox av Deborah Lippmann. Nagellackborttagaren var fantastisk. Doftade ljuvlig lavendel & hade någon form sv fuktkräm i. Naglar & hud är glada. Nagellacket var fint. Återkommer om hur den håller #wp

Termometern visade -16 grader imorse. Jäklar vad kallt det var. Vovvarna fick på sig full mundering för att klara av kylan & Leeloo klagade oavsett pga kalla ben. Stackar liten. Solen skiner & det är en vacker dag, utan tvekan.

Vi får se vad dagen bjuder på! Ha en fin dag allihop!

Good morning sunshine #wp

Det bjuds på meze hos ett par vänner #wp

Idag träffas vi av kraven av att se ut på ett speciellt sätt, att vara ”som alla andra” att ingå i idealet om vad skönhet i den europeiska delen av världen är. Jag stöter på det dagligen och har själv många gånger under många år medvetet som omedvetet påverkats. Ni som följt min blogg under en längre period vet att jag i Augusti 2009 vägde 82 kg på mina 159 cm. Jag hade inom loppet av 3-4 år gått från 55 kg till 82 kg, alltså 27 kg. Detta var pga att jag inte mådde bra psykiskt i kombination med p-piller. Jag mådde dålig under många år pga min vikt och kämpade många gånger för att gå ned i vikt, jag var en sanna jo-jo bantare och hade testat allt möjligt. Jag visste någonstans inom mig att de 27 kilon var farliga för min hälsa men mest visste jag att jag var tjock. Tjock, det ordet som förknippas med det negativa utseendet. Man är tjock. Inte smal, inte mullig, men tjock. I september-oktober 2009 bestämde jag mig för att jag hade fått nog och tog tag i min kost och träning. 1 ½ år senare nådde jag min målvikt, 62 kg.

Jag frågade mig själv: Varför lyckades jag inte med detta förr? Varför var alla mina andra ”bantningsmetoder” inte tillräckliga? Varför föll jag ned i viktträsket om och om igen? Det var då det slog mig. Jag ville gå ned i vikt för alla andras skull, jag ville gå ned i vikt för att det var förväntat av mig av andra att se ut på ett sätt. Folk tittade på mig för att jag inte var ”normal” och jag såg mig själv på samma sätt. Jag BANTADE, bara ordet känns fel. När jag i Sep-Okt 2009 slog näven i bordet bestämde jag mig för att JAG skulle må bra och för att jag skulle vara nöjd med mig själv och i mig själv. Men framför allt så ville jag inte utsätta min kropp för sådant som i längden skulle påverka den negativt. Hjärtproblem och diabetes finns i min familj.

Idag pendlar jag mellan 62-64 kg och ibland hör jag mig själv säga, jag måste ned några kg till, jag behöver gå ned till 60 åtminstone. Varför? 2 kg mer eller mindre påverkar inte min hälsa på ngt sätt. 2 kg plus eller minus påverkar inte storleken på mina kläder. Det är den där lilla djävulen inom mig som blivit dit satt av samhället att man är snygg när man är smal. Man är snygg när man har storlek 32-36, trots att ens kropp inte är byggd för att vara så liten. Jag skulle aldrig kunna vara en 36:a, jag skulle se sjuk ut.

Idag är jag 25 år och idag vet jag att den enda jag behöver göra nöjd är mig själv. Jag måste trivas i den jag är och i mitt utseende. Efter viktnedgången så är huden på magen och låren lite hängig. Jag vet att jag behöver styrketräna för att få bort den. Men varför ska jag göra det? Jag är otroligt stolt och glad över att ha gått ned 20 kg. Jag är nöjd med den jag är idag och om jag tränar så gör jag det för hälsans skull, för att få upp energin, känna att jag orkar mer och för att må bra. Mina matvanor är ändrade sedan slutet av 2009. Jag äter nyttigt, jag har en varierande kost och jag gör det för att jag mår bra av det, för att min kropp i slutändan, år härifrån, kommer att tacka mig.

Idag uppmanar jag alltid människor omkring mig att man inte ska pressa sig själv till träning, viktnedgång, ”bantning” och liknande. För om man inte gör det för sin egen skull, för rätt anledningar så kommer det inte hålla i sig länge och inte löna sig i längden. Samhället kommer alltid att slänga ”måsten” i din väg, alla måsten om hur man förväntas se ut och hur man inte ska se ut. Men man måste alltid hålla huvudet kall och påminna sig själv att JAG lever med MIG SJÄLV för resten av livet och inte med alla andra miljarder människor där ute. Men framför allt, när du ligger på dödsbädden, det sista du vill minnas är hur mycket tid, energi och tankar du lade ned i ditt liv för att leva efter andras förväntningar.

Isabella Löwengrip lade upp bilden här nedan i sin blogg och fick negativa kommentarer, likaså som positiva. Kommentarerna gällde varken den fantastiska bakgrunden av vit sand och öar eller det klarblåa vattnet hon stod i. Kommentarerna gällde hennes kropp. Till det positiva och det negativa. Det visar hur mycket av det vackra i livet/världen vi missar när vi fokuserar på fullständigt onödiga saker.

You are all beautiful!

Snöar som bara den. Rastar vovvarna. Lyckligtvis är jag feberfri idag. Snart är detta över. #wp

God morgon! Oh vad det snöar ute #wp

Min fina prinsessa #wp

Sysselsättningen när man är sjuk. iPad, YouTube & Beauty Guru’s! Oh so girly! #wp

Testat dessa två produkter från Januaris Glossybox & är hittills väldigt nöjd! #wp

Mitt vackra vinterland #wp

När man är sjuk. #wp

Beautiful morning! Still sick #wp

Älskar min iPad. Speciellt nu när man är sjuk & ligger soffan. Tittar nu på massa Youtube klipp. Skönhet såklart #wp

Jag är pannbiffsmästarinna Dessa innehåller: Nötfärs, fetaost, lök, vitlök, basilika, smält smör, lite mjölk, köttförskrydda, spiskummin, svartpeppar, salt, ägg & köttbuljong. Saftiga, mjuka & med massa smak. #wp

Kycklingsoppa & film! #wp