Varje dag efter att jag kommer hem efter jobbet går jag ut med vovvarna. Nu till höst och vinter tider är det redan mörkt och kyligt när jag rastar de. Leeloo är den mest missnöjda vovven i världen då. Först lägger hon sig ned för att inte få på sig tröjan, sedan så får man nästan dra i henne för att hon ska komma  ut ur dörren. Sedan går hon i snigelfart hela promenaden, oavsett hur lång den blir.

Har man tur så kissar hon eller bajsar men oftast inte, är det kallt och mörkt ute då vill hon inte vara ute, hon håller sig tills vi går ut på morgonen. Hon går med huvudet sänkt och ser så missnöjd och arg ut för att man dragit ut henne. Och gud vare med en om man tar ut en nyvaken Leeloo då går man inte man drar henne efter en.

En unik liten tös, helt klart!