Morrn alla! Jag mår som vädret utanför, piss. Det regnar, det blåser en del, det är kyligt, mörkt och unket. Kom till kontoret 06:25, insåg att jag hade glömt mitt passerkort hemma, blev insläppt av städerskan ca 20 min senare. Jag var sådär glad över att jag glömde kortet hemma, kan jag ju säga. Men jag har jobbat på sedan jag kom in och ska lämna kontoret tidigare.

Igår hade vi en mysig dag hemma hos min familj. Vi julpyntade, bakade lussebullar mm (bilder kommer senare). Nathan hade varit feberfri hela fredagen och hela lördagen. Han var pigg, sig själv, men med en gräslig hosta och slem. Därför vågade vi på oss ut en stund och åkte till min familj. På kvällen när vi kom hem igår, kändes han varm igen. Tog tempen, 38,6. Vad sjutton?! Tänkte att han kanske bara är varm för han är trött och det kanske vart lite för mycket för honom (även om han inte gjorde så värst mycket). Men imorse vaknade jag 04:45 då han grät och han var varm igen. :( Lade över honom till sängen med maken som vabbar idag & fixade mig till jobbet. Hörde efter med en av mina mammor i vår mammagrupp (hon är neosyster på avdelningen som Nathan låg på) & hon misstänkte att det kan vara något annat på gång som kommit efter den eventuella RS vi misstänker att han hade, kanske lunginflammation (utgår ifrån hostan & slem) eller annan virus/bakterie.

Så fort VC öppnar ska jag ringa & be om akuttid, har de inte det får vi åka in till Astrid Lindgrens eller SÖS akuten med honom. Såhär kan det inte fortsätta, 1 vecka nu. :( Älskade lite! Det gör så ont att veta att han mår dåligt & gjort det så länge. Allt detta elände tar verkligen inte slut, det känns än en gång overkligt att vi har drabbats så himla mycket denna höst, det är sinnes.

Jag känner att all positivitet som kan ha funnits inom mig och som hållit mig uppe, snart börjar sina....

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments