Satt och räknande på Leeloos löpperiod och upptäckte att hon inte kommer in i höglöpet förrän i slutet på veckan eller i början på nästa. Och då jag är sjuk och är hemma så var det lika bra att Gizmo kom hem och var med oss under denna vecka då det inte är så tufft för honom med tanke på Leeloos löp. Så får han vara hemma med mig så länge jag är hemma och sjuk och sen får han åka tillbaka till svärföräldrarna.

Hemmet är verkligen inte den samma utan honom. Leeloo är inte den samma utan honom och inte vi heller. Han fyller hemmet med liv, glädje och värme. Det lilla livet är verkligen vår lila solstråle. Han saknar oss med och är jätte deppi har svärisarna berättat. Så det är inte lätt för någon av oss. Och vi har nu bestämt att båda ska kastreras (Leeloo ska steriliseras)  till sommaren då vi har semester så att vi är hemma med de under läkningstiden. Så nu kunde inte sambon hålla sig, han skulle egentligen åka och hämta honom imorrn efter jobbet men han åkte iväg nu. Han är nog mer attached till Gizmo än jag och han höll på att börja gråta när jag föreslog att Gizmo skulle komma hem nu när jag är hemma och sjuk.

För övrigt vill inte febern försvinna. Jag har haft 38-39 graders feber till och från hela dagen och hostan har inte ändrats något alls. Jag överkonsumerar alvedon, ipren och te med citron. Jag hatar verkligen dessa jävla förkylningar. Det är inte ofta de drabbar mig men när de gör det blir det jobbigt.

Så snart kommer mammas pojke hem igen, tror ni glädjen blir enorm? Jag tror det. Ska pussa ihjäl honom.