​Sitter uppe mitt i natten. Huvudet snurrar runt mer eller mindre. Vi somnade 21:30, Nathan runt 19:30. För ca 30 min sedan vaknar jag till med hjärtat i halsgropen av att Nathan gråter. Sprang in & bäddade in honom. Trodde verkligen klockan var 4 eller 5 på morgonen, men icke. Kunde inte somna om igen, hjärtat är fortfarande i halsgropen & huvudet är igång.

Idag var ingen bra dag för oss. Maken återvände till jobbet efter 3 veckor ifrån efter olyckan & lyckades baar jobba i 4 tim innan smärtan i nacken blev för påfrestande (han kör truck & gör tunga lyft). Det hela slutade med möte hos specialist (misstanke om whiplash), sjukskrivning till sista Oktober, samtal med vår privata försäkring, facket mm. Oroad över hans hälsa, över jobbsituationen & allt som kommer därefter. Vi har ännu inte hört något angående bilen och motpartens försäkring. Vi få liksom aldrig gå vidare efter detta känns det som, det hänger över oss som ett mörkt moln. Jäkla lastbilschaufför, jag har lust att säga honom ett och annat :(

På mitt läkarmöte konstaterades det att jag inte verkar ha problem med sköldkörteln, de dåliga värden var inte så farliga, så ingen åtgärd där behövs just nu förutom att jag ska äta D-vitaminer & fokusera på en GI kost. Dock var mitt blodtryck högt, igen. 150/100 och så har det varit ett tag, så läkaren bestämde sig att det var dags att ge mig medicin. Så hon skrev ut Felodipin, den mildaste varianten på den minsta dosen. Om 1 mån ungefär har jag återbesök för att se hur den fungerat för mig. Hon uppmanade mig att försöka slippa stress. Lycka till liksom. Ville verkligen undvika medicin, men nu har jag haft blodtrycket högt vid mätningar i snart 1 år. Jag undrar om jag alltid haft ett förhöjt blodtryck eller om det kommit efter havandeskapsförgiftningen.

Ja ni kanske ser att vinden inte blåser åt vårt håll och inte bakom oss, helt klart. Får ta en dag i taget helt enkelt, med allt, annars drunknar jag.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments