Jag sitter fast i Axelsberg sedan en timma tillbaka. Strömavbrott är orsaken. Jag satt i ett tåg som fastnade halvvägs ut ur Axelsberg, vår vagn fick komma ut då den var på perrongen. Vi fick gå upp till ersättningsbussarna, efter 20 min, nada. Några börjar röra sig nedåt igen mot t-banan. Jag följer alla. Falsk alarm. Upp igen. Står o väntar på bussar som aldrig kommer. En buss kommer fullproppad o chaffören säger att felet är åtgärdat, vi kan gå ned mot t-banan. FET LÖGN! Nu sitter jag här nere o tänker inte röra mig. Eventuella ersättningsbussar skulle komma. NÄR FAN! Jag sitter bara kvar.

Utöver detta har jag hemska smärtor i nedre delen av ryggen. Jag kan knappt stå rakt upp eller gå utsträckt. Det gör så jäkla ont att jag vill gråta. Jag faller ihop bit för bit. Min kropp protesterar mot mig. Hur mycket mer ska jag ta? Jag är inte stressad nu och jag försöker verkligen ta d lugnt men det hjälper inte. Kroppens försvarsmekanism är i full rulle. Jag vill inte gå in i väggen, jag är för ung för detta. Det är mycket på gång för mig överallt. I need a break.

Nu har min resa pågått i över en timma o jag har rört mig 3 stationer o sitter nu alltså fast. Jag vet inte vad jag ska göra. Det är förjävligt. Jag faller ihop.

Hörs senare!

EDIT: Det slutade med att jag åkte hem, sambon fick vakna och köra mig till jobbet. Jag kom 1 timma och 15 min sen till jobbet och allt som allt var jag på resande fot i 2 timmar. Underbart ellerhur?

Ryggen är pajj, det strålar liksom från strax översvanken ned mot benen. Underbart ellerhur? Men jag har världens bästa arbetsplats/chefer/kollegor som bryr sig om mig och mitt välmående. Jag får ta det lugnt på jobbet idag och göra mindre ansträngande saker utan stress. Jag jobbar nästa vecka fullt ut sen är jag ledig i en hel vecka. Jag är lyckligtlottad att ha en sådan bra arbetsplats. Jag kommer att ta den veckan för fullkomlig avkoppling.